Alla de små ankorna ……

Igår var det åter dags med en rehabiliteringstur och jag tog då den stora rundan. Först en bit genom skogen utmed en stig full med rötter. Bra övning för balans och knäböjning. En som inte hade problem med att lyfta vänster ben var denna kråka som också var ute och promenerade.

 I en glänta stötte jag på fru koltrast som lite misstänksamt tittade på mig.

När jag kom ner till den trasiga bryggan kunde jag inte låta bli att ta en bild med åkersenapen i förgrunden. Förra gången jag tog en bild där var det vid isläggningen

Plötsligt hördes några pipande ljud och vid nästa tagning fick jag med rn hel ankfamilj.

När jag nu hade dom på lämpligt fotoavstånd utan att behöva zooma, blev det några bilder till.

Kullen var på 10 ungar. Men jag fick dom inte att rada upp sig på led. De var så ivriga att smaska i sig vid vattenbrynet.

Ny invånare

Emellanåt händer det att vi får en ny besökare till vår trädgård. Nu senast har en förgätmigej slagit sig ner i slänten. Om det är bara tillfälligt eller om den kommer att stanna där permanent får jag se nästa år. Det är ingen framodlad hybrid utan en vanlig vildvuxen blomma  som nästan betraktas som ett ogräs med små intetsägande blå blommor. Men i närbild är dom rätt snygga.

Det är inte så ofta några invandrare slår sig till ro om man undantar maskrosor. I år dock ovanligt många blåsippor och gullvivor. Annars så har jag själv hämtat växter som funnits mer eller mindre förvildade på gamla ödetomter. Räddat dom åt eftervärlden om man säger så

Eller vad sägs om vår ståtliga gullregn som jag hämtade i skogen för 25 år sedan? 30 cm hög.

Flera av våra sukulenter hittade jag i en bergskreva i närheten och några år har jag fått spindelvävstaklöken att blomma här hemma.

Störtsta ”räddningsaktionen”  var när jag grävde upp en pion på en tomt som skulle bebyggas. Den stod där entrén till denna byggnad finns nu. Hade ingen aning om hur djupa rötter den hade. Skulle behövt en mindre grävskopa. Men trots kapade rötter tog den sig hemma och vi har fått njuta av de röda blommorna varje år.

På liknande sätt har andra blommor hamnat i vår trädgård. Andra har jag fått från vänner och bekanta, bytt med grannarna och endast ett fåtal är köpta. En del i fröpåse. På så vis har inte mindre än 97 blommande växter funnits i vår trädgård genom åren. Några har dött eller tagits bort men 90 % av alla perenner finns kvar och kommer igen år efter år. Däribland många självsådda eller att man tagit hand om fröna. En blomsterträdgård behöver inte kosta mycket. Speciellt om dom kommer som invandrare. Förgätmigejen enl. ovan är nu nr 98.

Larvigt

När jag skulle preparera drivbänken inför sådden, brukar jag alltid blanda i några nävar torv. Det fanns lite kvar i plastsäcken som legat hela vintern och våren i ett hörn bredvid drivbänken.  När jag nu lyfte upp säcken  fick jag en dubbel överraskning.

Under plasten hade det bildats ett slags mögel som brett ut sig fläckvis på marken.  Men sedan såg jag även något annat vitt. Som rörde på  sig. Flera stora feta larver.

Jag har stött på dom tidigare i drivbänken men framför allt i komposten. Är lite osäker på vad det är för slags larv. I ett senare stadium av dess metamorfos har jag sett att det ska bli en noshornsbagge. Det märkliga är dock att jag sett tiotals av dessa feta larver men aldrig en färdig noshornsbagge. För 5 år sedan hittade jag dock flera i komposten som ett förstadium till den färdiga baggen

Baljväxter

Nu har jag petat några frön i backen. Eller snarare i min lilla täppa. Både brytbönor och vaxbönor. Baljväxter som man inte kan misslyckas med eftersom de  själva producerar sitt kväve.

Vid en grusgång intill en plantering hittade jag en annan baljväxt som jag inte sett tidigare och inte heller vet namnet på.

En riktig marktäckare med lågväxande rankor och rikligt med blommor. När jag tittade närmare på dom tycker jag att de liknar min ginst här hemma. Eller vad sägs?

Som fisken i skyn

Datan jag jobbar vid står på ett lågt bord mitt framför fönstret. Inte det bästa stället så här på sommaren när solen gassar på. Å andra sidan har man lite koll på vad som händer utanför. Trots att blicken är koncentrerad på bildskärmen, ser man i ögonvrån när något rör sig utanför. En tulpan som vajar för vinden, ett löv som fladdrar förbi eller en skata som flyger ner från grannens tak och landar på gräsmattan. Men häromsistens (är det stockhomska?) uppfattade ögat något som inte borde vara där. Uppe i himlen

Jag hann se det bara en kort stund genom ventilationsfönstret och gick därför till ett annat rum för att kolla vad det var jag hade sett. Jo minsann – en fisk i skyn. Solen höll på att gå ner varför man inte såg  de skräckinjagande hajtänderna ordentligt.. Den ”simmade” upp och ner och som lägst såg jag den i äppelträdet.

Den dresserade guldbaggen

I flera år har guldbaggen surrat omkring på tomten med sitt karaktäristiska brummande. I morse, när jag skulle sätta mig ute och fika, låg den upp-och-nervänd på altanbordet. Den är ju en ganska otymplig flygare och troligen hade den krockat med en fönsterruta eller annat och sedan hamnat på rygg mitt på bordet. Jag vände den på rätt köl igen men inget hände. Den verkade vara stendöd. Då bar jag bort den till landet och placerade den mellan några nysådda rädisor som kommit upp.

Eftersom jag höll mig i närheten, kunde jag efter ca 10 minuter se att den rörde sig igen och surrade iväg kort därefter. Den hade tydligen gått på knock ordentligt och behövde pusta ut en stund. Jag imiterade då hans brummande för att locka honom tillbaka. Det fungerade dock inte i år. Den var väl så glad över att ha överlevt kollisionen och gav sig iväg. Annars så sätter den sig gärna på min tumme för att vila en stund.

Oroande

Det enda man ser på andra sidan häcken är inte gräset som är grönare utan ett mäktigt äppelträd i full blom. Trädet skulle ha klippts för några säsonger sedan och har nu vuxit rejält på höjden. Därav den ymniga blomsterprakten.

Men det är något  som oroar mig. Inte min potatisodling i bildens nederkant utan  det faktum att inga insekter synts till  sedan allt började blomma. I vårt egna äppelträd såg jag bara en enda humla som ser till att vi kanske får en handfull äpplen

Just nu blommar även jordgubbarna. Har inte sett en enda pollinerande insekt på dessa blommor och nu oroar jag mig  om det ska bli någon jordgubbstårta till midsommar.

Kolla bara plantorna som vuxit upp mellan drivbänken och en stenlagd gång. Det vill till flera bikupor och frivilliga som adopterar ett bisamhälle och upplåter mark  för en kupa för pollineringen. Men det kolliderar då med grillfesten. Valet står mellan en god äppelskörd eller en saftig flintastek. Vem vill ha en bikupa bredvid grillen? Och äpplen finns i matvarubutikerna.

Små kottar

Barrväxter är märkliga. Har varken blad eller blommor som andra växter men har funnits i årmiljoner och brett ut sig över jorden. Intill parkeringen har vi en tall som som inte är lika gammal. Den håller på att blomma nu

Just nu i det varma, soliga vädret sprider dom sitt frömjöl. Vid minsta lilla vindpust släpptes hundratals pollen iväg. En bild med lite ”action” men jag  fick se upp med att inte allt frömjöl hamnade på kameran

En och annan tallkotte satt kvar i trädet men här kommer den nya generationen

Blomstertid

För några da´r se´n skrev jag om tiden mellan hägg och syren. Kanske den finaste blomstertiden. Kanske mer än den man sjunger om vid skolavslutningen. Förutom hägg och slån hittade jag även några andra blomster vid min mödosamma rundvandring i naturen nära hemmet. Allra närmast kunde jag inte låta bli att föreviga allmänningen bakom huset där gullvivorna brett ut sig mer än åren tidigare.

Innan jag lämnade området också en bild på grannens katt. Kanske  beroende på en viss avsaknad av vår  nyligen avlidna katt.

I markerna hittade jag pyttesmå, lågväxande plantor  med intensivt lysande blå blommor. Man fick verkligen gå nära för att studera dom. Har bläddrat i en bok ”vilda blommor” utan att hitta ett namn på dom. (alla förslag är välkomna)

Till årstiden nu hör förståss även mandelblom

Mandelblom

Lövsprickningen sker olika för olika tid. Aspen är ganska sent ute och färgen på dom nya bladen liknar nästan som om det vore höst allaredan.

Kräklor

Intill en mosstäckt stenbumling spirade flera ormbunkar. Stam och blad var fortfarande ihoprullade  och höll på att veckla ut sig nu i det varma vädret.

Toppen liknar en kräkla. En så´n  där stav som biskopar bär vid  olika ceremonier ni vet.. Den ser ut så här

När jag letade efter en lämplig bild på nätet hittade jag även en helt annan bild som inte alls liknade en biskopsstav utan ett gammaldags hushållsföremål. Vi har själva en sådan hängandes bland andra gamla köksprylar som endast är dekorativa muséeföremål.

Från min barndom minns jag att man alltid tog toppen på julgranen och täljde till den innan man kastade ut granen. Redskapet användes som visp genom att gnida skaftet mellan handflatorna som om man höll på att göra upp eld på stenåldersvis. Jag hade ingen aning att den kallades också för kräkla trots att det inte finns någon likhet med den böjda biskopsstaven. Tänk vad det är nyttigt att blogga. Man lär sig nya saker hela tiden och ni som läser min blogg får ta del om mina nyvunna kunskaper. Eller gamla för den delen. Dom bjuder jag på.

I vattenbrynet

Jag älskar detta ord. Liksom skogsbryn eller ögonbryn. Gamla fornnordiska ord som inte  har någon motsvarighet i andra språk. Vid kanten av den konstgjorda dammen växte en grässort som hade svarta ax. Dom höll på att blomma och jag tog en närbild  för att titta närmare på dess pollen.

Till min förvåning hittade jag en grå spindel som klängde sig fast på axet. OBS  placeringen med ändan mot toppen för att bäst smälta in i omgivningen. Avrinningen från dammen går till en liten sluss  där vattnet får rinna ca ½m ner i ett dike. På planket vid slussen hittade jag denna vattensnok som höll på att sola sig. Fick bara en bild innan den ringlade iväg och ner i vattnet

Vattensnok

Från det lilla ”vattenfallet” bildades några vattenbubblor som samlades vid kabblekan intill vassen

 

Mellan hägg och syren

Rubriken som en rebus.

Alla har nog hört uttrycket någon gång men ingen kan med bestämdhet ange när denna tid inträffar. Lite diffust i slutet på våren och försommaren beroende hur vädret har varit . Inte heller vet jag vad man egentligen syftar på vad som är mellan dessa två blomningsperioderna. Det är nog forna tiders veckonummer helt enkelt.

En  samtida blomning  med häggen är slånbärsbuskarna. Denna blomning är så överdådig varje år så att det nästan liknar snötäckta buskar.

För länge sedan gjorde jag ett försök med en videofilm där  jag blandade vår- och vintersekvenser av slånbärssnår med varandra utan att dock helt träffa likheten. Däremot gjorde jag ett kort bildspel på blommande slån ”White as sloe” som ni kan se här.