Utmed ett av mina promenadstråk fanns ett hus mitt i ödemarken som jag skrivit om några gånger. Så nu senast gjorde jag en liten avstickare och gick stigen uppåt skogen trots att jag visste att huset inte längre fanns kvar.
Jag letar gärna upp rester av forntida bebyggelse. Som en nytidsarkeolog. Gamla husgrunder, en övervuxen jordkällare eller bara några rostiga föremål som vittnar om mänsklig aktivitet på platsen. Speciellt intressant är hur naturen tar över alltefter. När huset i skogen revs fick den omgivande växtligheten vara kvar. Därför vittnar den nu vildvuxna syrenen och kaprifol om att det här bott folk en gång i tiden. Ibland hittar man andra kulturväxter som nässlor eller blomsterlökar. Här var det dock lättare att urskilja en boplats när husgrunden fortfarande fanns kvar.
Den som ägde huset hade under många år lagt ner mycken möda att rusta upp det. Renoverat invändigt samt lagt nytt tegeltak. När det dock inte beboddes permanent var snart vandalerna framme.
Förstörelsen gick inte att hejda och till slut var det bara att riva hela rasket. Man hade dock lagt undan alla tegelpannor som var nya. Några år låg dom snyggt upptravade intill syrenhäcken. Nu hade dom försvunnit. Om de var sålda eller stulna vet jag ej. I vilket fall fanns nu en bom längre ner vid uppfarten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar