Mina promenader slutar ofta vid busshållplatsen varefter jag kan trampa asfalt igen. Jag kommer då fram bakom busskuren där en resenär parkerat sin cykel. Andra har däremot parkerat sitt skräp där. Jag häpnade över hur mycket som hamnat där. Dit man inte har någon insyn. Bort från resenärernas blickar och förbipasserande. Som att sopa smuts under mattan.
Bara häromdagen läste jag en insändare i lolkaltidningen där någon i upprörda ordalag beklagade sig över allt skräp i kommunen. Först tänkte jag spä på med en egen insändare där jag skulle föreslå att man sätter upp en papperskorg. Sådana bör ju finnas på strategiska platser där folk har behov av att göra sig av med skräp. En urdrucken burk läsk, Metro som lästs färdigt, en pappersnäsduk som man inte heller vill släpa med sig hem respektive ta in i bussen. Men att tömma papperskorgar kostar pengar. Ett fordon med en person måste regelbundet avpatrullera hållplatserna som ligger utspridda och långt ifrån centrum. Ingen vill dra på sig sådana extrakostnader. Varken kommunen, renhållningsbolaget eller SL eller vilket bolag nu än trafikerar sträckan. Detta skulle jag troligen få som svar på en insändare. Så man får väl förlita sig på skolungdomarnas årliga vårstädning.
Här var det någon som inte ens orkade kasta tomburken bakom kuren. Man litar väl på att nästa resenär gör det. Det får liksom mer legitimitet när papperskorg saknas. Så har det varit under flera år. T.o.m. självaste statsministern hade hamnat bland skräpet en gång. Om det var symboliskt eller rent slarv vet jag ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar