Skata i centrum

Skatorna hemma på tomten är så skygga att jag aldrig får någon bra bild på dom. Det räcker med att jag visar mig i fönstret så har dom redan flugit  iväg. Kråkfåglarna nere i centrum däremot är vana vid människor och liv och rörelse. Därför kunde jag komma en skata lite närmare inpå livet när den spatserade omkring på torget för att hitta något ätbart.

Vita blommor

När jag ändå varit i trädgården och plockat svamp, passade jag på att ta några blombilder. En del bilder tar jag för att kunna jämföra dom med tidigare års bilder. Som t.ex. den japanska höstanemonen som vi haft bara några år men som vuxit rejält.

I förgrunden skymtar även en vinranka. Efter åtskilliga år hände det iget med två planterade vinstockar. Den ena dog och den andra ville inte växa alls. Men i år sköt den fart och rankade upp till takrännan. Några druvor blev det dock inte.

En annan vit blomma hade kommit upp bland sommarfloxen. En klockliknande blomma som varken var vit blåklocka eller vit hässleklocka.

rök men ingen eld

Har man några blomrabatter och dessutom ett litet grönsaksland, vill det till att man håller jämn takt med ogräset. Odlar man något ute får man nog finna sig i att det kommer in främmande, oönskade växter. Men kommer det svamp i stället, kommer det hela i ett helt annat läge. Sedan något år tillbaka har jag fått in en sorts röksvamp på flera ställen. Ogräs i all ära, men svamp ska inte finnas i en villaträdgård. Håller man inte efter den, växer den sig stor och mognar. Det är det värsta scenariot. Den exploderar och sprider tusentals sporer över hela tomten.

Så här många blev det vid senaste razzian. När man gräver upp dom, får man inte med all mycel varför det växer  upp nya igen. Det luktar väldigt mycket svamp om dom förresten.

Så här ser dom ut i närbild

Himmelskt

Ibland får man se upp. Rikta blickarna mot skyn. Se på molnen i alla dess former. Allt från lätta cirrusmoln till bolmande cumulusmoln.

Dom här kallar jag för sommarmoln. Dom ger mig en känsla av sommarvärme och ett eventuellt annalkande åskväder. Speciellt när dom börjar anta en hotfull mörkblå färg.

Det här molnet hade på kort tid utvecklats till en kraftig ”rökpelare”.

Fenomenet var dock inget mot molnbilden som en bekant mejlade till mig för ett par veckor sedan. Hon hade tagit bilden i en stad i Slovenien och titulerat den ” nevihtna_celica_kocevje”. Ganska häftig, eller hur? Man förväntar sig en strut från en tromb när som helst. Annars kommer man att tänka på moderskeppet i TV-serien V.

I förgår fotograferade jag ett annat vanligt himlafenomen. Händer i bästa fall en gång om året.

Märkligt nog  innehöll molnen ingen åska. Det hördes inte ens det minsta lilla muller eller syntes någon blixt. Dessutom höll sig bågen lika klar och färggrann på himlen i över en timme och bleknade först när solen höll på att gå ner.

En läcker häck

I år var den extra grann. Lika frodig som allt annat i år och fullt med blommor. Fjärilsbusken som  böjt sig mot gatan efter allt regnande.

I vanliga fall brukar jag låta blommorna stå kvar ett tag tills dom börjat vissna. Det kom dock inga fjärilar detta insektsfattiga år och dessutom hade svägerskan från andra sidan sta´n  beklagat sig över den vanskötta häcken. Så jag rullade ut sladden och kopplade till häcksaxen. Inte den jag hittade i skogen som jag bloggade om, utan min egen och började klippa i det perfekta sommarvädret.

Efter välförrättad värv, var det bara att ta hand om den stora rishögen. Slita fram kompostkvarnen och börja tugga kvistar.

Fåglar

Med risk att bli tjatig, kommer här några ytterligare fågelbilder. Inte vilka som helst, utan lite proffsigare. Som jag nämnde igår har jag flera bildspel med naturbilder som jag fått med mejl under årens lopp. Fantastiska bilder på allt från insekter till fåglar och större djur. För att belysa skillnaden mellan gårdagens bilder och de som finns på bildspelen, har jag valt några fågelbilder på måfå.

De sista två bilderna har tagits av Leslaw Kostkiewicz och Antoni Kasprzak. Men om en sparv nu ska blanda in sig i tranedansen, visar jag här ett par fågelbilder av egen produktion

Tog bilderna på Fjäderholmarna när mamma trut hade serverat maten till sina tre ungar och sedan skulle ge sig av för att hämta mera. Fler bilder finns på video ”Feather Island”

 YOU TUBE : digimages3

Fågelskådning

Det ska sägas med en gång att jag inte drar land och rike runt med stativ och kikare för att se någon vilsekommen sparv från det inre av Mongoliet eller andra rariteter. Däremot kan jag fotografera en och annan pippi när den kommer min väg. Kunde lika gärna vara en humla eller någon annan insekt. Bilder på fåglar har jag haft lite svårare för  när jag saknar kamera med teleobjektiv. Däremot är det mera sport att smyga sig på motivet. Vare sig det är småkryp eller småfågel.

                         Gammal man gör så gott han kan

                          Han plåtar fan så illa

                          Hela bilden skakar han

                         Och fågeln den står inte stilla

 (variant på Hasse Alfredssons monolog)

Trots alla tafatta försök kommer jag förstås aldrig i närheten av alla dessa fantastiska fågelbilder som tagits av proffsen. Jag får nöja mig med bilder på någon flink sädesärla som satt en stund på en död gren och hoppas kunna zooma in den 4 ggr.

Koltrasten däremot är inte lika kvick i vändningarna och mindre skygg. Jag fick syn på en när han satt på en stolpe till ett staket. Tvärstannade innan han flög iväg och hann ta denna bild

Sedan flög han till närmaste gren och höll noggrann uppsikt över vad jag skulle företa mig. Jag tog förstås ytterligare en bild

Man skulle kunna säga koltrast utan kontrast. Som en svart katt i en kolkällare.

Att kunna fokusera rätt

Inte nog med att automatiken i min lilla digitalkamera inte alltid vill fokusera, så råkade jag själv ut för samma fenomen häromdagen. Mitt i skogen vid en nästan osynlig stig fick jag syn på något märkligt som inte borde finnas där bland  träd och ormbunkar.

Definitivt inte något som lyser med intensiv orangeröd färg. En böjd, krokig sak i plast ska inte heller stå en meter upp bland växtligheten. Blicken fokuserade en bit längre ner eftersom jag inte kunde få rätsida på vad som ”planterats” där i skogen.

Trots att blicken fäste på den runda tingesten inunder, fick jag ingen ordning på föremålet. Tvärtom, så blev intrycket ännu virrigare. Det runda liknade på håll en nummerskiva från en gammal telefon. Men det var definitivt ingen telefon. Men någon maskindel borde det vara. Kunde vara vad som helst. Eller? Först när blicken vandrade längre ner blev det uppenbart vad saken  föreställde. Jag har själv en sådan hemma. Men eftersom den  egna inte ser ut som den jag hade framför mig, tog det några sekunder att forma bilden av en häcksax i mitt huvud.

Kanske inte så konstigt att det tog några sekunder att identifiera föremålet. Vem förväntar sig en häcksax  i skogen som står i stram givakt utmed en stig? Hade jag dessutom fokuserat på helheten direkt hade det gått enklare. Den oranga färgen hade dock dragit till sig min blick först  och då fokuserade jag ögon och tanke på detta. Det var som att inte kunna se skogen för alla träden enligt ordspråket.

Taggad

För en vecka sedan tog jag bild på denna taggiga sak. Det är inte kardborren som jag visade här på bloggen för ett tag sedan. Det är ingen kardborre över huvud taget utan en tistel. Inte heller den vanliga, spinkiga tisteln utan den stora, kraftigare varianten.

Längst upp på ”hjässan” finns några mjukare taggar. Dessa hade slagit ut i blom några da´r  senare.

Visst är det en härlig violett färg. Eller säger man käringlila?

Årets bästa fjärilsbilder (hittills)

Frånvaron av insekter i år har varit påfallande. Gäller de flesta generellt och fjärilar i synnerhet. Så här års, när tistlarna blommar, brukar det normalt vara fullt med allehanda småkryp på blommorna. Jag gick genom en tistelåker och kunde inte se en enda nässelfjäril eller något annat för den delen som kalasade på blommorna. Däremot lyckades jag fånga en brun fjäril som satt på ett blad. Jag kallar den ”brunvinge” i brist på dess rätta namn. Det finns ju blåvinge och rödvinge.

I regel  klänger fjärilar sig fast på ett strå eller sätter sig under ett blad. Då är vingarna alltid  hopslagna. När den dock landar på ett slätt blad, fäller den  ut vingarna. Kanske för att få bättre fäste och balans? 

Den andra fjärilen  såg jag igår när jag var ute och plockade kantareller. Det är inte ofta man ser fjärilar i skogen. Jag iakttog en liten vit fjäril som fladdrade till synes planlöst  omkring tills den plötsligt fann för gott att slå sig till ro på ett blad. Den satte sig ner med utbredda vingar. Försiktigt smög jag mig fram, öppnade kameran och ställde in makron. Jag fick bara en chans. Som tur var hann kameraautomatiken fokusera.

Hemma gjorde jag sedan en delförstoring på antennerna. Visst är dom fantastiska radarinstrument för att känna av lukter på kilometerlånga avstånd..

En makaber upptäckt

Den vildvuxna hagtornsbusken, som växer under eken på allmänningen, ställer alltid till med lite problem när gräsmattan ska klippas. Man kommer inte åt det höga gräset på en del ställen där buskens grenar är i höjd med gräsklipparen. Även en del torra grenar som fallit från eken sätter bokstavligen käpp i hjulet. När jag sist försökte klippa runt busken såg jag något som låg under busken  i skuggan.

Det var ett dött djur. Haren som brukar hälsa på? Eller var det en hund? Plötsligt visste jag vad det var. Hjärtat gjorde några dubbelslag och jag lunkade iväg med mitt stela ben mot huset och gick fram till gaveln. Mina farhågor besannades. Där vi hade begravt vår gamla katt som dog i våras, fanns nu bara en grop. Huggkubben låg vält åt sidan  och någon hade krafsat fram katten. Troligen en lösspringande hund. För att trygga griftefriden, grävde jag nu mycket djupare och begravde katten för andra gången. Överst hamnade några tunga cementplattor som kanske inte är den optimala gravvården, men skulle definitivt förhindra fortsatt skändning. Detta önskade man inte ens ett dött djur. Men har katten varit med oss i hela 18 år blir det trots all lite sentimentala känslor.

The fly in the sky

Gott om klöver

Tänk om man i stället kunde säga gott om stålar! Men nu är det växten som jag avser. Överallt brer den ut sig i rabatterna när den väl har vandrat in från allmänningen. Ute på ängarna får den gärna hålla till. Just nu blommar rödklövern. En blomma som förtjänar uppskattning inte bara från humlorna. Förutom själva blomman är färgkombinationen lila mot grönt  också  vacker att se på

Bastarder

Utmed stigen stod ett antal röllikor.Som hastigast svepte jag med blicken över blomkronorna för att eventuellt upptäcka någon fjäril eller annan insikt. Men vid en röllika stannade blicken upp. Något stämde inte. Det fanns något där under blomman som inte fanns under dom andra. Med mitt stela knä försökte jag böja mig så långt jag kunde och såg då att det var någon sorts insekt inunder. Den låg dock i skugga varför jag inte kunde se vad det var.

Nu hade jag fått ont i rygg och knä och knipsade därför försiktigt av stängeln på blomman  för att närmare se efter. Det var bastardsvärmare. Inte bara en utan två som parade sig. Det ska tydligen bli ”more fucking bastards”.

Men det är bra att dom förökar sig. Det är åratal sedan jag såg denna granna, men giftiga fjäril. Den börjar bli sällsynt alltefter ängarna försvinner i min omgivning. Med blomman i ena handen och kameran i den andra kunde jag lugnt ta bilder på dom. De lät sig inte störas i sina förehavanden.

Enligt uppslagsverket finns det 1000 arter av vilka 7 i Sverige. På andra sidan Atlanten dock betydligt fler om man ska lita på språkbruket där.

Kungsljus

För ett par år sedan växte här intill denna lada ett ståtligt  exemplar av kungsljus. Bara en planta. När jag för några dagar se´n kom förbi på samma ställe, såg jag redan från vägen att det nu fanns betydligt fler blommor. Jag gick närmare och tog denna bild.

Jag fick sträcka på mig för att ta en närbild på den största blomman. Dom satt ju bara på toppen

Generationsväxling

I naturens kretslopp dör ofta den gamla generationen innan den nya kommer fram. Ibland kan man dock iaktta båda generationer sida vid sida. För någon vecka sedan såg jag detta på ett lärkträd

Likaså kan man se förra årets kardborrar på den gamla plantan bredvid den nya med årets bollar.

Denna vidhäftande konstruktion som naturen utvecklat för miljontals år sedan men som vi kommit på relativt nyligen. Men när vi grabbar var så där 10 år gamla kom vi snabbt underfund med kardborrarnas vidhäftningsförmåga. Både gamla och nya fastnade lika lätt i flickornas flätor och hår.

Koskit

För ett tag sedan klistrade jag in några sommarbilder i bloggen som jag tyckte var speciellt ”somriga”. Dessutom fick jag idag ett bildspel med vackra sommarbilder från något alpland. Tillsammans med alla bilderna jag tar just nu, håller jag på att drunkna i sommarbilder. Men bland de senaste hittade jag en som måste vara den ultimata sommarbilden.

Sommar, sol och koskit i hagen!

Första gången på över 40 år har jag sett kossor på dessa ängar. Det var gästande kor och kalven 1207 glodde ibland stort på mig som om den aldrig sett en tvåbent varelse förr.