Frånvaron av insekter i år har varit påfallande. Gäller de flesta generellt och fjärilar i synnerhet. Så här års, när tistlarna blommar, brukar det normalt vara fullt med allehanda småkryp på blommorna. Jag gick genom en tistelåker och kunde inte se en enda nässelfjäril eller något annat för den delen som kalasade på blommorna. Däremot lyckades jag fånga en brun fjäril som satt på ett blad. Jag kallar den ”brunvinge” i brist på dess rätta namn. Det finns ju blåvinge och rödvinge.
I regel klänger fjärilar sig fast på ett strå eller sätter sig under ett blad. Då är vingarna alltid hopslagna. När den dock landar på ett slätt blad, fäller den ut vingarna. Kanske för att få bättre fäste och balans?
Den andra fjärilen såg jag igår när jag var ute och plockade kantareller. Det är inte ofta man ser fjärilar i skogen. Jag iakttog en liten vit fjäril som fladdrade till synes planlöst omkring tills den plötsligt fann för gott att slå sig till ro på ett blad. Den satte sig ner med utbredda vingar. Försiktigt smög jag mig fram, öppnade kameran och ställde in makron. Jag fick bara en chans. Som tur var hann kameraautomatiken fokusera.
Hemma gjorde jag sedan en delförstoring på antennerna. Visst är dom fantastiska radarinstrument för att känna av lukter på kilometerlånga avstånd..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar