För att inte alltid röja inläggets innehåll redan i rubriken, försöker jag ibland att få in några kryptiska ord. Här hade jag även kunnat skriva hoppsan, hoppfull eller hopp om livet eller något annat med hopp. Det handlar om några ”hoppare” som jag fotograferat för någon månad se´n. Först ut är den största – en vårtbitare. Svår att upptäcka i allt det gröna. Men när man väl har sett den, går det bra att ta bilder på den utan att den hoppar iväg.
Betydligt skyggare är syrsorna. Bilden här kanske inte är en sådan.
Men riktigt svårt, för att säga nästan omöjligt, är det att fånga denna hoppare på bild. En liten, oansenlig varelse som skuttar iväg bara man kommer i närheten. Och vilka skutt det kan bli. I förhållandet till kroppsstorleken innehar den nog världsrekord. Möjligen kan den tävla med loppan om längdhoppartiteln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar