Björkpyrola

På några enstaka ställen i skogen har jag sett denna blomma. En mulen dag med regntunga moln gick jag till ett av dessa ställen för att ta några bilder. Det var ett större bestånd med utslagna blommor. För flera år sedan hade jag tagit en planta från skogen. Den skulle få växa på en plätt som skulle föreställa en miniatyrskog med ormbunkar, en stubbe och några liljekonvaljer. Den hade klarat sig ett år men sedan dog det mesta utom ormbunkarna.

Alla bilderna misslyckades och jag fick köra en repris en annan dag då det var solsken. Då gick det bättre. Kameran liksom jag är nog solälskare. Blomman  är en pyrola vilket jag fick slå upp i en bok. Ett säreget namn till en säregen blomma.

Dagsläget

Så här står det till med saker och ting just nu:

1 Alla rädisorna är skördade och uppätna

2 En självsådd blåklocka har vuxit upp till en höjd på 1.10 meter

3 Jag kan numera hoppa i brallorna ståendes. Hoppa på riktigt går inte än.

4 Likaså lyckades jag ta på mig skorna med ett litet skohorn.

5 Arbetsterapeuten konstaterade att jag behövde ca 10 grader till på knäböjningen innan jag    

    kan komma runt ett varv med cykelpedalerna.

6  Det blev ingen egen färsk potatis till midsommar

7  Däremot fick vi 1 liter egna jordgubbar. Och jag som inte sett en enda insekt när dom  

    blommade.

8  igår hittade jag dom första kantarellerna. Lär bli gott om dom som dom sa på TV

9  Det sa dom också om blåbären, men jag hittade inte en enda.

10 däremot desto fler myggor. Tiotals tog min nyrakade skalle som landningsplats

11  Inte att undra på när det var så blött i skogen att jag fick ta omvägar för att hitta till mina 

      kantarellställen

Kommunens dammar, som jag bloggade om igår, är än så länge inte mycket att hurra för. Annat är det med dammarna bakom några  industrifastigheter som jag också visat tidigare.

Med en smäcker bro över till en liten holme och två fontäner som tävlade i plaskljud med ett litet vattenfall. Allt inramat med ansade gräsmattor och växtlighet. Kan ett enskilt företag skapa en sådan miljö för sina anställda, tycker man ju att en hel kommun skulle kunna åstadkomma något liknande för sina invånare. Det lilla vattenriket med allt porlande vatten är dessutom extra levande när man kan iaktta karpar i dammen.

Mitt bland all grå karp fanns den en som var röd. Andra karpar som jag råkat blogga om är andra sorter och har även andra färger. Grannens karpdamm innehåller fiskar i alla möjliga färger och teckningar. Gräskarp som jag iakttog för någon månad sedan  vid en annan damm är bara grå.

Titta bara på dessa pussmunnar! Tog även en kort videosnutt som ni kan se här nedan. Men stäng av ljudet  som kommer från vattenfallet intill.
OBS! videon har tagits bort juli 2012

Märkligt att jag stöter på karp på 3 ställen i min närmaste omgivning. Det är ju inte precis någon vanlig fisk.

Dagvattendammarna

I slutet av maj tog jag mig ner till dammarna som jag skrivit om i tidigare inlägg. Hela förhistorien kan ni följa genom att klicka här.  Nu ville jag se hur man hade tänkt sig gestalta den närmaste omgivningen kring  dammarna.

Trots att det redan var i slutet av maj, hade det inte börjat  spira någon grönska kring dammarna. Man hade dock planterat ett fåtal träd och lagt ut nät utmed vattenbrynet så att några planterade små växter skulle få bättre fäste. Några veckor senare hade det inte vuxit upp något. Däremot hade det vuxit desto mer i vattnet. I det stillastående vattnet trivdes algerna.

Det var inte riktigt så jag hade föreställt mig det hela. En illaluktande göl i stället för ett naturskönt rekreationsområde. Det var likadant i den angränsande mindre dammen.

En enda ynka svärdslilja var ju knappast den inramningen som jag tänkt mig. Men vem vet hur det kan bli när naturen får ha sin gång. Om några år har det kanske vuxit upp frodig grönska med allehanda våtmarksblommor.

I förgår slogs det nytt regnrekord för för juli på 111 år och mitt i ösregnet körde jag förbi dammarna. Från vägen skymtade jag den ena som såg mycket större ut. Den hade svämmat över sina breddar och vattent stod nu en bit  upp på land och över cykelvägen. När jag hade promenerat dit idag såg jag att vattnet hade sjunkit undan till den tidigare nivån. Avlagringarna från algerna kring dammkanten vittnade dock om att vattennivån varit minst en meter högre. Det jag funderar över är om allt vattnet kommit från kommunens dagvattenledningar och om det sedan runnit ut i det angränsande diket.

Genomlyst

Som varje år producerar vår rabarber enorma blad. Vid regn är dom utmärkta paraplyer. Men nu regnade det inte utan midsommarsolen lyste från en klarblå himmel. Den lyste rätt igenom rabarberbladen. Det var då dessa bilder kom till. Som en dia-bildsvisning i trädgården

Årets längsta dag

Allmänt säger man att det är midsommardagen.Egentligen inte heller längre än alla andra dagar utan man syftar till dygnets ljusa period. Men enligt den planetariska ordningen infaller den redan dagen före midsommarafton. I vilket fall slutade denna dag i år med ett sprakande fyrverkeri. Små molntussar seglade upp framåt kvällen och vid solnedgången färgades dom allt rödare.

Eftersom jag redan har ett antal molnbilder bland mina foton (37) gick jag ut för att ta ytterligare några bilder som även visar en grandios aftonrodnad. Automatiken i kameran gjorde dock inte verkligheten full rättvisa. Förmodligen finns det några inställningar på kameran som kan åstadkomma detta. Det förutsätter dock att man läst sig till detta i bruksanvisningen innan , förstått det lästa och  kommit ihåg det när det behövs samt göra dessa inställningar. Allt detta hade jag dock ingen tid till. Den spektakulära himlen stod sig bara högst 10 minuter innan nattmörkret började ta över och fick molnen att tappa dess lyster. Några urvattnade molnbilder blev det i alla fall.

Sedan kom jag på att man kunde ändra färg med hjälp av lite datakraft. Då kunde jag återskapa det som lockat ut mig till att börja med

Jag ändrade alla bilderna med en mörkare färgnyans för att få molnen att lysa mycket rödare. Medger att jag överdrev en aning. Effekten blev dock mycket större genom kontrasten och vips hade man en kvällshimmel som kunde kallas solnedgång..

Upptäckt utmed stigen

Det man inte kan undvika att lägga märke till  så är års är all åkersenap som blommar nu som gula dungar.

Här kommer det en färja som ska plöja rätt igenom ett hav av gula blommor J

I gräset utmed stigen kunde jag iaktta lite snigelkärlek och lite småkryp

Jag avundas den här insekten. Önskade att mitt knä var lika böjlig som dess antenn.

Farliga lågor

Midsommartid är ofta grilltid. Speciellt när vädret nu är sommarlikt. Men medierna gör allt för att  fördärva njutningen av utomhusgrillning. Först gick man ut med en varning att använda non-stick underlägg på gallret eftersom teflonen kan smälta. Och vem vill ha giftiga ämnen i köttet eller andas in farliga ångor? Den som trodde att beläggningen fungerade som i en stekpanna på spisen blev grundlurad och borde begripit bättre. Nu är produkten förbjuden eftersom det kan finnas människor som inte tänker till utan tror blint på försäljningsargumenten.

Men för några dagar sedan presenterades ytterligare en av alla dessa nya forskningsrön: lågorna i grillen är farliga!

Vadå!? Har vi inte grillat kött över öppen eld se´n vi bodde i grottor? Har mänskligheten farit illa av detta? Detta var min första reaktion när denna nyhet spreds ut via TV. Nu väntade jag mig en närmare förklaring vad det är som är så farligt i lågorna. Är det själva lågan eller är det ångorna? Är det skillnad vad man eldar med? Är det samma sak med gasoleldade grillar? Man fick dock inget svar på någon av dessa frågor. Forskningsteamet måste tydligen varit eld och lågor när dom presenterade sin upptäckt. Det är bara att beklaga att medierna spär på ytterligare med kvasisanningar vad som är nyttigt respektive farligt för oss. Själv slängde jag tre fläskkarréer (kan man dubblera 3x i ordet?) på grillgallret och vi njöt sedan att äta dom i solen med en god  kall öl

Efter alla dessa varningar kan jag bara önska en glad midsommar med eller utan grillning.

Bevingade varelser

Jag hade tagit kort på några blommor i rabatten och var på väg in. Det var då jag skymtade något på panelen bredvid dörren. Något som inte borde vara där. Det var en långbent och bevingad varelse som klängt sig fast på brädan. Den satt där alldeles stilla i skuggan. Behövdes bara en tagning för att få fram en skarp bild. När den väl var uppe på dataskärmen märkte jag att jag tagit kort på en invalid. Den hade bara 5 ben. Troligen hade någon fågel gripit tag i det sjätte benet som då lossnat och därmed räddat livet på ”daddy longleg”

Den här jungfrusländan (eller om den kallas nymf) har däremot en lång kropp. Blå-svart randig som den är syntes den väl på dom gröna bladen. Kunde dock inte nå den där den satt på andra sidan av ett vattenfyllt dike. Det var då jag testade om jag kunde zooma in den för att inte bli blöt om skorna. Och det funkade. Tack Canon för 4x zoom

Just nu blommar

Inte asfalten men väl ………

Den här bilden tog jag när jag hade upptäckt insekten i blomman. Vad jag däremot inte såg var den andra insekten. Kanske hade den krupit fram från undersidan när jag koncentrerade mig att fokusera på blommans mitt.

Hemma i trädgården blommar nu iris, daglilja, svärdslilja och gullregn. Även jasmin som påminner mig om att jag bör passa på att vända på komposten så att jasmindoften tar över eventuella odörer som kan störa grannarna.

Huset i skogen

Utmed ett av mina promenadstråk fanns ett hus mitt i ödemarken som jag skrivit om några gånger. Så nu senast gjorde jag en liten avstickare och gick  stigen uppåt skogen trots att jag visste att huset inte längre fanns kvar.

Jag letar gärna upp rester av forntida bebyggelse. Som en nytidsarkeolog. Gamla husgrunder, en övervuxen jordkällare eller bara några rostiga föremål som vittnar om mänsklig aktivitet på platsen. Speciellt intressant är hur naturen tar över alltefter. När huset i skogen revs fick den omgivande växtligheten vara kvar. Därför vittnar den nu vildvuxna syrenen  och kaprifol om  att det här bott folk en gång i tiden. Ibland hittar man andra kulturväxter som nässlor eller blomsterlökar. Här var det dock lättare att urskilja en boplats när husgrunden fortfarande fanns kvar.

Den som ägde huset hade under många år lagt ner mycken möda att rusta upp det. Renoverat invändigt samt lagt nytt tegeltak. När det dock inte beboddes permanent var snart vandalerna framme.

 Förstörelsen gick inte att hejda och till slut var det bara att riva hela rasket. Man hade dock lagt undan alla tegelpannor som var nya. Några år låg dom snyggt upptravade intill syrenhäcken. Nu hade dom försvunnit. Om de var sålda eller stulna vet jag ej. I vilket fall fanns nu en bom längre ner vid uppfarten.

Blått – en äng

Vid sidan om den inhägnade fårhagen fanns en liten smal stig i det höga gräset. Gräs som brett ut sig på det som troligen var en åker en gång för länge sedan. Det vittnade ett litet stenröse om. En bit framför denna lilla stenhög fick jag se  en massa  blått i allt det gröna.

Med risk för fästingbett gav jag mig ut i det höga gräset för att närmare titta på detta blå  hav. Eller ska jag säga en blå ö i ett grönt hav? Det visade sig vara blåklockor

Det var överraskande att finna en så stor ansamling av blåklockor bara på denna lilla yta.Vad gjorde att de trivdes så bra bara på detta ställe och inte syntes till någon annanstans? Mitt i denna ansamling  fanns några enstaka blåklockor som var lite ljusare än alla andra. Hade de muterat eller berodde det kanske på jordmånen just där?

Man kan förståss ställa sig alla dessa frågor utan att egentligen kräva något svar. Men man kan också förundra sig över allt man ser. Se det som med barnaögon.

Fina fisken

Medan jag höll på att titta på grodynglen och ta några bilder, hörde jag något som plaskade i vattnet. Som om någon kastat sten i dammen. Men ingen människa  syntes till. Var det kanske föräldrarna till alla ynglen? Sakta gick jag vidare och spanade mot vattnet. När jag åter hörde plasket såg jag att det var en stor fisk alldeles intill gräskanten. Vattnet var så grumligt efter allt regnande att man bara såg stjärtfenan ett kort ögonblick.

Jag stod på vakt med kameran i högsta hugg. Det sprattlade till flera gånger längre bort i dammen och snart förstod jag att det fanns fler fiskar som höll på att äta lunch.

Jag hade fått veta att man planterat ut karp i detta system av bäckar och dammar. Närmare bestämd sorten gräskarp. Jag skrev om detta  här förra året men lyckades aldrig se någon fisk.

Kanske ser jag dom bättre en annan gång när vattnet åter klarnat.

Yngel

Idag klippte jag även den egna gräsmattan. Egentligen fel att kalla den för gräsmatta. Hälften är bara mossa och resten är tusenskönor och just nu även smörblommor. En vacker sommaräng som jämnades med marken. Tankesprånget från våra smörblommor till dom som jag fotade 1 km längre bort är lite kortare. Dom stod alldeles intill en damm.

Det fanns liv och rörelse i vattnet nedanför. Vid dom senaste promenaderna hade jag spanat efter små grodor men förstod nu att det var alldeles för tidigt för att dom skulle ha  klättrat upp på land.

Dom simmades fortfarande som yngel gladeligen hit och dit och upp och ner i dammen nedanför smörblommorna. Efter allt regn hade vattnet i dammen blivit grumligt och man såg  ynglen bara uppe nära vattenytan. Dessutom var marken nära dammen rätt vattensjuk och jag kunde inte ta mig fram till kanten av dammen utan att bli blöt om strumporna. Då är det bra att ta till zoomen.

Odlarens vedermödor

En del år går vissa växter bättre än andra. Man kan ju inte lyckas jämt (som Sally sa) I år har det varit extra besvärligt med att driva upp frön i drivbänken. Där sådde jag gurkor, melon och solros. Allt grodde och hjärtbladen kom upp. Men även sniglar och annat kom upp (eller in) och gnagde på de späda plantornas rötter och blad.

Bara några få gurkplantor hann jag sätta ut på friland i förhoppning om att de skulle klara sig. Det var alldeles för tidigt och skulle ha trivts mycket bättre i den varma drivbänken.

En av nyheterna för i år var solros. Förra året hade jag hittat ett bestånd på en gammal soptipp

Klicka  här  och även här.Hela vintern och våren hade frökorgarna legat i förrådet och nu var det dags att dra upp plantor.

Fröna hamnade dels i drivbänken och dels ute lite här och var där det fanns plats. Alla växte och dog. De blev uppätna ända ner till marken. Bara korta stubbar återstod.  Här är bovarna som jag plockat ihop på bara  1kvm efter regnet.

Det andra nya projektet var melon. Det hade påbörjats egentligen redan förra året som ni kan läsa här. Men även melonplantorna gick samma öde till mötes. Nu har jag sått  om och hoppas ha bättre tur denna gång

Se, men ändå inte se

Envar har nog sett detta på håll. Det är varken bikakor eller hönsnät.

Det finns även en blå variant. Den har samma mönstring som ovan trots att jag missade skärpan en aning i denna bild.

Om jag nu avslöjar att det rör sig om en trafikdelarstolpe kanske en och annan blir lite klokare. Jag ser detta mönster varje gång jag ska över den stora leden och stannar upp vid stolpen på refugen. Ofta håller jag i stolpen medan jag väntar ut förbipasserande trafik och det är vid detta tillfälle man upptäcker det geometriska mönstret. Reflexskiktet helt enkelt.