När man har odlat den lilla plätten på villatomten i flera år, lägger man snart märke till att inget år är det andra likt. Det som gick bra att odla den ena året misslyckas man totalt med ett annat år. I klimatförändringens tid är bondepraktikan överspelad och man fär chansa en hel del. Därför är det alltid lika spännande och fullt av överaskningar.
Igår skördade jag bondbönor.
. Men när man väl hade spritat upp alla, såg det inte mycket ut för världen längre. En måltid för två. Stuvade bondbönor med stekt falukorv kanske inte låter som en festmåltid. Får man det dock bara en gång om året, så blir det speciellt. Det som skilde från tidigare år var att vissa bönor var bruna. Annars brukar alla vara ljusgröna till vita.
Även potatisblasten hade blivit brun. Nästan från en dag till en annan (utan att det hade varit frost) hade allt vissnat ner och låg platt på marken.
I vanliga fall brukar det se ut så här först långt in på hösten. Så fort det torkat upp lite i jorden får jag skörda potatis lite tidigare i år. Vill inte äventyra att det mesta ruttnar bort eller skadas av sniglar.
Årets största överraskning är vinstocken. För 6 eller 8 år sedan fick vi två plantor som skulle bära blå respektive gröna druvor. Efter ett par år dog den ena plantan och den andra överlevde med nöd och näppe. I vilket fall hände inget med den under flera år. Det kom någon reva upp till knähöjd, men det var också allt. Tills i år. Då växte den upp till fågelmatbordet och bara på den sista månaden rankade den iväg flera meter.
Visserligen fanns det inga druvor på den men det var en fröjd att se den växa. Det inger i alla fall hopp om någon framtida skörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar