På den afrikanska savannen kan man se meterhöga pelare som byggts upp av termiter. Den svenska släktingen, som egentligen bara är ynka myror, skapar inte lika höga skrytbyggen, utan nöjer sig med små jordhögar kring någon grästuva eller sten.
Där får dom för min del gärna hålla till så länge det inte är på tomten. När dom däremot invaderar mitt stenparti och täcker över den finaste, runda stenen med jord, då är det krig.
En krigsförklaring som barnbarnen genast ställer upp på. ”Bråka med myrorna” är det roligaste dom vet. Ute på allmänningen där deras jordhögar sätter tvärstop för gräsklipparen eller under cementplattorna på altanen.
Så här nära huset vill vi inte ha dom. Nästa gång tar dom sig kanske in i huset och länsar skafferiet eller börjar gnaga på bjälklagret.
Man må vara djurvän i största allmänhet, men skadedjur bekämpas. Ett smutsigt krig där kemiska stridsmedel eller eldkastare kommer till användning. Kokhett vatten hälls över deras kammare med ägg. Mödosamt uppbyggda högar med gångar och barnkammare jämnas med marken. Bensin eller tändvätska hälls på inkräktarna som försökt bosätta sig under plattorna på altanen. Som om detta inte skulle räcka, kastas dessutom en brinnande tändsticka på dom blottlagda myrsamhällena. Vart har plötsligt respekten för allt levande tagit vägen? Ett Syrien i miniatyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar