Gratis musik- det sista i den här bloggen

För några år sedan upptäckte jag möjligheten i datan att kunna sammanställa mina bilder till ett bildspel. En kort video med övergångar, texter och bakgrundsmusik. Svårigheten låg ofta i att hitta lämplig musik till bilderna. Hade man väl hittat något lämpligt, kom senare You Tube och slog mig på tassarna och mejlade ”den här musiken kan vara upphovsrättsskyddad

och ”….. Därför blev jag ganska glad när jag förra veckan hittade musik på nätet som man kunde ladda ner gratis.. All sorts musik från klassiskt till jazz vilket jag scannade av under några dagar. Mycket var skräp, annat passade inte mina öron. En del var av dålig teknisk kvalitet. Men en hel del guldkorn hittade jag och sparade på HD:n för den händelsen att jag någon gång igen behövde musik till en liten video. Några låtar var t.o.m. så bra att jag brände dom på ett par CD-skivor.

Detta gav mig dessutom anledning att testa dom nya bläckpatronerna i skrivaren. Alla skivor som jag bränner förser jag med egna etiketter till plastaskarna. På den första skivan hade jag lagt all bluesmusik och letade efter en lämplig titelbild. Vad kunde väl inte vara lämpligare än en bild som gick i blått. Den andra skivan innehåller flera låtar med Hans Theessink (never heard of before) som jag fastnade för direkt. Inte bara rösten utan texternas innehåll.

OBS! bildutrymmet har åter överskridits varför jag måste byta blogg.
 Fortsättningen följer därför i http://fotodigimages.blogspot.se/

Nattfrost

Jag  började skriva på texten till morgondagens inlägg när filmen som sponsras av ” New Lumene Raspberry Mascara” hade tagit slut.  En actionfilm där Hollywood verkar vara så desperat att dom måste använda sig av tre actionhjältar på samma gång. Sylvester Stallone, Bruce Willis och Arnold Schwarzenegger som alla haft huvudroller som Rambo, terminator eller die hard i respektive.Filmer som dessutom haft flera uppföljare. Men inte blev nu denna film tre gånger bättre för det! Tvärtom. I de tidigare filmerna kunde varje skådis kännas igen i den givna rollen. Nu drunknade dom i alla kulsprutesalvor, knytnävsslag, biljakter och eldslågor som i vilken annan actionrulle som helst.

Det höll på att frysa till nu efter midnatt och jag bestämde mig för att ta några rimfrostbilder på morgonen om jag vaknade innan solen hade slickat upp all den fina rimfrosten.

Jag vaknade som vanligt men  gick inte längre än ut på tomten. Trots att jag fotograferat rimfrost tidigare tog jag några bilder..

 

Det var inte ens någon kraftig rimfrost som man brukar kunna se när det hade bildats dimma samtidigt. Dessutom låg bladen i skuggan och den riktiga lystern kom inte fram.

 

Tidigare foton på rimfrost är betydligt snyggare men jag lägger ut bilderna ändå. Kan ju hända att man diskuterar om några år huruvida det var frost natten till den 14.november 2012. Då kan det vara bra att kunna ta fram bildbeviset J

Bin

En av de första cykelturerna efter knäskadan gick till en plats i skogen där det tidigare stått en gullig liten stuga. En stuga som p.g. av dess läge sedermera vandaliserats och till slut rivits. Allt hade jämnats med marken sånär som entrétrappan och det skulle egentligen inte finnas mycket att se där längre. Speciellt nu så här på hösten då växtligheten gått till vila. Jag hade lämnat cykeln nere vid vägen och gick till fots uppför den lilla stigen. Nästan framme vid den gamla tomten stod en skylt som inte funnits där tidigare.

 

Jag gick och funderade över varför det heter biodlare . Grönsaker och blommor odlar man. Men djur? Skulle det inte heta något med uppfödning  som man säger när det handlar om grisar och kor? Men å andra sidan odlar man ju öven fisk.

En liten bit längre bort hittade jag då två bikupor som stod på en träram..

 

Högst ovanliga kupor. Grönmålade och gjorda helt i cement. Bikupor jag sett tidigare var gjorda av trä och riktigt gamla var flätade. Men så här i ödemarken var det kanske fördelaktigt att göra dom ”inbrottssäkra” så att dom inte blir vandaliserade som huset som en gång stått här intill. Den korta varningen längst ner på skylten hade nog inte avskräckt eventuella marodörer. Snarare tvärtom. Jag gick närmare och tittade på flustret. Det var kyligt i luften och bara några plusgrader. Jag tittade länge och såg till slut ett bi som kom ut ur kupan och efter ytterligare några minuter ett par som flög in i den andra kupan. Jag väntade länge för att eventuellt kunna fånga ett  bi med kameran men så fort dom hade visat sig, flög dom iväg eller kröp ner i kupan. Efter fyra försök och lika många minuter gav jag upp. Jag får försöka igen nästa sommar.

På väg därifrån funderade jag över hur världen skulle se ut om man skulle se lika få och tröga bin året om. Albert Einstein lär ha sagt att mänskligheten skulle gå under inom 4 år om bina inte fanns. En annan relativitetsteori som däremot kanske inte riktigt håller måttet. Visserligen hade det varit ovanligt få insekter i år men vi fick en äppelskörd som aldrig förr. Man börjar dock inse binas betydelse i en rent ekonomisk aspekt. Tyvärr sätter man inte upp några bikupor i villaträdgårdarna där dom skulle kunna göra stor nytta. Men bin kan stickas som det står på skylten. Något hotell i Stockholm lär ha en biodling uppe på taket och honung kan serveras till gästerna. Nektar som samlats in av bina från sta´ns alla parker. Inte någon större ekonomisk faktor i det stora hela men  det är tanken som räknas.

Så där i förbifarten

Hittade några gamla dia-bilder som legat och skräpat länge nog i mitt bildarkiv i datan. Nu drar jag fram dom i offentlighetens ljus för att sedan låta dom falla i glömska igen. Några snap-shots från resor i Schweiz tagna från bil,tåg eller kugghjulsbana. Bleknade, analoga bilder som digitaliserats decennier senare och som  tyvärr har mist sin forna glans och skärpa. Men som ”låglandsbor” fascinerar alltid bergsvyer. Vad sägs om dessa bergsformationer:

En annan vy tagen från tåget där jag lyckats undvika träd och telefonstolpar.

Reflektioner

Förutom den ena hasselnöten som jag skrev om igår, hittade jag ytterligare några under busken. Dom la jag i en glasskål där jag samlat nötter som redan tidigare trillat ner.

 

Just där skålen stod föll en solstrimma snett över köksbänken. För att kunna ta en bild rätt uppifrån, fick jag gå runt till andra sidan för att undvika min egen skugga. Det var då jag upptäckte en helt annan skugga.

 

I det flacka, infallande sidoljuset kastade skålen en lång skugga över den ljusa perstorpsplattan. Där solstrålarna kunde tränga igenom hade det bildats reflexer från glaset. Ett symmetriskt mönster som liknade fjärilsvingar.

 

Det var så dekorativt att jag tog ett par bilder. Det var inte många färger i bilderna som liknade nästan gamla svart-vita fotografier. I glasets släta yta bröts inte ljuset som i ett prisma varför det inte kom några regnbågsfärger med på bilderna. Vilket kanske hade gett mera liv åt bilden eller kanske verkat kitschigt. I vilket fall gillar jag bilden som den är och satte min signatur under. Som om detta inte var nog, hittade jag  en låt när jag tankade ner gratismusik från nätet. Den hade samma titel som i rubriken ovan och fanns under kategorin blues.

Trollhasseln gillar inte kyla

I natt slog frosten till med flera minusgrader. När jag vaknade vid 10-tiden var det fortfarande rimfrost på taken och i skuggan. Dagens tema blir därför frost och hassel

 

Det var så pass kallt att krullhasseln fick dra på sig vintermössan

 

Det nöp till så pass att den tappade en av nötterna i ren förskräckelse

 

Den hittade jag  på marken bland rimfrostprydda blad

 

Dom flesta nötterna hade busken dock skakat av sig tidigare vid senaste stormen tillsammans med en del löv. Det var inte det lättaste att hitta nötterna då bland alla krulliga bladen.

”Även du min Brutus”

Det är ett bevingad ord som hänför sig till Julius Caesar innan han mördades. Citatet går att läsa på webben  och  återfinns på samma sida tillsammans med Brutus Östling. Ett inte alltför vanligt förnamn

 

Från denna korta presentation på fotoutställningen fick jag veta att fotografen  har sina rötter i vår kommun och att han hedrat oss med sina bilder nu för andra gången. (se gårdagens inlägg)

Han har blivit känd  framför allt genom sina fågelbilder och även gett ut ett antal fotoböcker.

 

Utan att på något sätt förringa hans kändisskap eller hans bilder  är man idag ganska bortskämd med fantastiska naturbilder ur flora och fauna. Jag har fått mig tillsänt flera bildspel med  naturfotografier där man bara häpnar. Trots att man vet att det med dagens tekniska möjligheter  går att skapa dessa underverk lättare än man tror. Därför vill jag här hylla alla andra naturfotografer som i det tysta och utan kändisskap skapar minst lika  fantastiska bilder. Klicka gärna här på Pias bilder på fiskgjusen eller andra fågelbilder i hennes blog som är länkad till min. Även bilderna från andra amatörfotografer som jag länkat till är värda ett besök. T.ex. Bert-Ola Ekh´s fantastiska makrobilder som han har tagit fram med stacking-teknik. Klicka här  så förstår ni vad jag snackar om.Dom skulle också kunna göra sig i bokform.

Eller vem har hört talas om ornitologen Åke Kärrholk som tagit dessa bilder?

 

Frånsett några enstaka publicerade resultat av fototävlingar,finns det miljontals bilder i fotoböcker, fotobloggar och web-album som lever ett kort och ofta okänt liv. Där har Google en gigantisk uppgift att skapa lite ordning i sina bildpresentationer och framhäva även det som kan betraktas som fotokonst.

Fotoutställning

Den nyvunna förmågan att kunna cykla igen måste underhållas och förbättras  varför jag trampade ner till centrum. Efter att ha uträttat en del ärenden slank jag in på biblioteket där jag visste att Brutus Östling åter ställde ut sina fotografier. Senast det begav sig var 2008 som jag bloggat om här. Nu hängde det nya fågelbilder i utställningshallen:

 

 

Flera där fåglarna flyger rätt mot kameran. Dels blir det ju spektakulära bilder och man undviker framför allt rörelseoskärpa genom fågelns flykt sidledes eller att annars behöva  röra kameran sidledes om man vill välja en annan vinkel. Det krävs nog en hel del tålamod och många försök tills man får den perfekta bilden. Något lättare blir det att hitta en bra bild bland  stillasittande fåglar eller i en fågelskock. Som skränande måsfåglar t.ex. som dyker upp framför objektivet flera gånger. Själv har jag följt  måsars  flykt  med videokameran på land eller efter en båt med gott resultat. Många gånger handlar det bara om rätt teknisk utrustning och en gnutta tur.

En risig dag

Varken vädret eller humöret var det något att klaga på. Ändå blev det en risig dag. Flera träd och buskar behövde ansas. Först ut var det äppelträdet som inte klippts på 2½ år. Skulle ha beskurits i mars, men med en krossad knäskål klättrar man inte gärna omkring i ett träd. Nu ett halvår senare gick det bättre om än inte vigt som en apa. Trots rekordskörden  hängde det fortfarande många äpplen kvar på dom grenar som vuxit in över förrådstaket. Dom äpplena trillade lätt av när jag började såga ner grenarna och ruska om dom.

  

Skatorna, koltrastar samt talgoxarna var flitiga besökare. Frånsett några enstaka grenar, som jag inte nådde, fick jag till slut lite pli på trädet.

 

Allt klipp blev en ansenlig rishög som jag la på gräsmattan för vidare bearbetning med kompostkvarnen senare.

 

Därefter tog jag mig an gullregnsträdet. Från det halvmeter stora skottet som jag hittade på en ödetomt för länge sedan, hade det under åren blivit ett träd med flera stammar. (läs närmare om trädets hostoria här).

Grenarna började kollidera med tak och andra träd och behövde glesnas. Det blev ytterligare en del ris.

 

Så fort resterande buskar tappat alla bladen, ska jag gallra även bland forsytian och krullhasseln. Att vänta tills bladen trillat ner har sin förklaring i att jag alltid lägger löven (utom ek) i botten på drivbänken. Tidigare tjänade detta även som en stuka för rotfrukter

Dimma och darr

Under natten blev det omslag i vädret. En kallfront drog in och det bildades dimma. Det är inte så ofta vi har dimma här, så jag passade på att gå ut för att ta några bilder.

 

Det var inte någon tjock, tät Londondimma, men effekten syns ändå på bilderna. En mindre bra effekt var däremot  rörelseoskärpan. Stativ hade jag inte och bildstabilisatorn i kameran fungerade nog inte. Men lite av den nattliga och ödsliga stämningen fick jag nog med ändå.

 

(den lilla blå pricken i mitten är en halvmåne)

Nattens skapelser

Frosten under natten fick pölarna att frysa till. Bara en tunn hinna som fortfarande täckte pölarna dit morgonsolen inte nådde. Även i år kunde jag inte låta bli att fascineras av alla mönster som bildats på isen. Här några exempel vad jag (med en hel del fantasi) kan få det till

                    Skalbagge

                    Gapande fisk

                     Kräfta

Andra mönster verkade bara kaotiska. Förmodligen följde de dock en fysikalisk lagbundenhet som rentav kan ha en kosmisk skönhet. Det blir inte alltid vackra, symmetriska  kristaller vid övergången från det ena aggregatstillståndet till det andra.

 

Dom här bitarna uppvisar dock fyrkantiga, kristalliska former. Hittade dom när jag nästan var hemma..

Förmodligen skapades dom också under natten. Men inte av is utan av glas

 

För 3:e gången i år har vandalerna krossat en av glasrutorna i busskuren. Så jävla meningslöst att man saknar ord. Det finns inte i min föreställningsvärld så att det går att formulera ens en tanke.

Gråta eller skratta

Jag kände för leverbiff. Inte bara gott tillsammans med stekta lökringar och gröna ärtor, utan även billig mat. En bit ungnötslever för ca 35:- räcker till några leverbiffar men blir även över till grytbitar som stuvas i gräddsås. Allt som allt blir det kanske 10 portioner. Affären skyltar ibland med ungnötslever och andra gånger med kalvlever. Vad är skillnaden?

Två stora lökar skulle skivas i lagom tjocka ringar för att brynas. Det var då jag började ”gråta”. Tårarna rann utmed kinderna. Men gråten förbyttes till ett leende när jag tittade på en av skivorna. Några solstrålar hade letat sig in mot köksbänken och lyste igenom en av lökskivorna som hade ställt sig på högkant. En smiley  log sitt bredaste leende mot mig.

 

Jag tog några bilder på dom innan det fina leendet förstördes i stekpannan

Klot

I det stora varuhusets labyrinter hittade jag denna vilsekomna hund. Trött på allt spring, la den sig helt sonika ner på en brädtrave och somnade. Hade gärna velat göra den sällskap.

 

Så här ett par månader före jul var det dags att påminna om denna helg. En hel vägg  var fylld av röda och silverkulor.

 

Det fanns även större klot som hängde från taket och lyste. Några till försäljning, andra mera permanent i lunchrestaurangen. Om du förstorar gårdagens mittenbild,  kommer du att se att man plagierat detaljerna i lampan från naturen

Dom här kulorna var nog inte tänkta som julgransdekorationer vilket dock kunde vara en kul idé. De var dessutom redan förberedda att trä snören igenom så att de kunde hängas i granen.

Nästan som fyrverkeri

Ute i markerna, men även hemma på tomten, finns denna växt. Den har gula blommor på sensommaren och jag tror att den heter gulmåra. Men är inte alls säker när efter att ha googlat ett tag bland bilderna på nätet. Nu på hösten har dom bildat frön som snart ska ge sig av med vinden.

 

Varje kvist är översållad med små,.duniga bollar som är dekorativa i solskenet.

 

På en av bilderna har jag tagit bort det ”knäppa” datumet  J och dessutom gjort hela bilden mörkare. Nu framträder fröna i motljuset mycket bättre. Nästan som ett litet fyrverkeri på natthimlen.