extra extra

Med anledning av halloween kommer här en extra bild som bara är 10 minuter gammal

Lärk

Lärk är det enda barrträdet som fäller sina barr på hösten. Samma intensiva gula färg som lövträdens blad.

 

För att hitta bilderna under rätt datum i datan, hade jag fumlat in datummärkning i kameran. Dateringen kom dock ut på alla bilderna vilket ju är väldigt störande. Fick dras med detta under några fotoutflykter tills jag nollställde alla värden i kameran så att siffrorna inte längre dök upp i bilden. Det fanns ingen instruktion i bruksen hur man gör. Man har tydligen utgått ifrån att det är amatörer som använder denna lilla digitalkamera och då ska ju alla datum vara utsatta i familjealbumet.

Jungfru och busfrö

Trots att hösten är här och rimfrost och lite snö täcker det höstgrävda grönsakslandet, är det fortfarande skördetider. Inga gurkor och tomater. Nu är det dags att ta hand om en del frön som ska bli utsäde nästa år. Dom förvarar jag i en liten kartong som jag skrivit busfrön på locket. Jag hade tagit hand om en del frökapslar från en blomma som heter jungfru i det gröna. Jag har tidigare bloggat om denna märkliga växt. Klicka här. Fröställningarna liknar inte något annat. Nu har dom torkat och det var dags att ta hand om fröna.

 

Varje kapsel har 6 kamrar som var och en är delad med en tunn skiljevägg. I alla dessa 12 gömmen ligger det små, runda frön. I varje sektion kanske ca 20-30. Det var inte lätt att frilägga dom varför det trillade ut frön lite här och var. Men måga frön blev det

Mönster

Bland mina bilder har jag en avdelning som kallas non-figurativt. I regel är det odefinierbara motiv där själva mönstret är det viktiga. I växtriket finns det hur många mönster som helst  bara man stannar upp och tittar lite närmare. Som blomblad t.ex. Här en igenkännbar lilja.

 

Dessa mönster däremot är kanske svårare att härleda.  Skum på vattenyta där vattnet varit i rörelse.

En liknande bild har jag tagit för flera år sedan där pollen bildat mönster på vattnet i stället.

 

Dom här sprickorna härrör  från lavar respektive torr jord

Här dock några andra lavar som uppvisar ett helt annat mönster

 

Det finns en hel värld av mönster, färger och former där ute att upptäcka. Ta några närbilder eller förstora dom i datan så hittar man mängder av ”abstrakt konst

Funderingar och kommentarer

När jag ögnade igenom  Metro-tidningen den 23. okt. 2012, fick jag som alltid en del funderingar över det jag läste. Då föddes även idén att dessa funderingar skulle kunna få plats i ett blogginlägg någon gång. Testa något nytt liksom. En text med en ny infallsvinkel. Ungefär som Hasse och Tage i ”dagens Lindeman” när det begav sig. Fast inte lika roligt förstås.

På frontsidan  ”våldet i skolan” och i högermarginalen något om ”två gode män tjänar en miljon”. Inte precis något upphetsande. Bara uppvärmda nyheter fån TV:n kvällen innan. Sån´t man släpper med blicken efter halva rubriken. Även hela rubriken  ”TV-avgiften kvar ett tag till” fick räcka som information. Kolumnen av Lars Adaktusson om utrikesministern ”Carl Bildts  soloåkande”  läste jag däremot i sin helhet. Äntligen en skärpt penna som skulle kunna bita på  Bildt´s förehavanden då och nu och dra fram detta i ljuset. Men det blev bara välskriven historiebeskrivning utan udd. Adaktusson var vassare förr. Oftast är de små kolumnerna på kanske 10 rader mest intressanta. Som ”Flygbolagen struntar i ARN”. Det är bara att konstatera att Ryan Air även i detta fall har gått  i bräschen.  Bredvid en lika kort notis ”Även inhyrda har rätt till a-kasa”. Varför får detta domslut för en  anställd på ett bemanningsföretag så litet utrymme? Det berör ändå 3000 anställda. Och så hade jag själv undrat över ”Varför hittade de honom och inte vi,.sa polisen om mannen i bakluckan. Ofta har man ju anledning att ifrågasätta polisens kompetens när sådana rubriker dyker upp. Julhandel och ny I-pad (bokpaddan) hoppar jag över. Inget för mig. En hel sida om Stor skillnad i straff när sexofredare döms” kan jag likväl hoppa över. Alla dessa domar som ideligen misstämmer med folks rättsuppfattning orkar man inte med längre. Lagboken är en sak och sunt förnuft en helt annan.  En bild med tre små ljusprickar mot en svart bakgrund gav upphov till en kort notis ”Kan det vara en rymdfarkost?” om ett s.k UFO som siktats i Skottland. UFO och liknande mysterier är alltid välkomna i en tidning när man har lite utrymme kvar att fylla. Sedan bläddrade jag vidare till en stor inlaga om ”så fixar du inför halloween” Va trött jag blir om denna importerade fest. Nu ska vi även lära oss att laga till en massa konstiga rätter på pumpa. Pumpor som mognat hos oss för länge sedan  och ingår i bästa fall som inlagd i vår matkultur. Det var länge sedan jag läste någon platsannons. Finns liksom ingen anledning längre. Men  jag ville nu titta på språkbruket och kunde konstatera att ord som tävlingsmänniska och stark drivkraft  med flera laddade överord figurerar fortfarande. En platsannons från Sveriges Riksdag fångade mitt intresse. Söker man ministrar per annons nu? Undrade jag. Där riksdagen presenterar sig själv överst i annonsen går att läsa: … verka i demokratins och folkets tjänst och värdegrunden ska kännetecknas av opartiskhet,saklighet o.s.v. Man sökte dock

 2 lokalvårdare! Förutom vanliga krav som man kan ställa på en städare fanns även krav på att kunna svenska. Men dessutom även att kunna hantera de vanligaste dataprogrammen. De´du!

När jag hade hoppat över annonsen om den nya bondfilmen, mode, sport och tjafset om och med hollywoodfruarna, såg jag denna  bild på bestickserien FOCUS.

 

Som ungkarl köpte jag på 50-talet två av varje bestick i denna serie men då i den exklusiva varianten med nylonskaft. De var relativt dyra och fick inhandlas i omgångar. De ligger fortfarande i vår besticklåda och har klarat slitage och maskindisk. Bara gafflarna har försvunnit och ersatts av ett plagiat som jag köpt hos Myrorna. Kniven har dock slitits mer eftersom utformningen gör den till en perfekt smörkniv.

 

Var lugn käre läsare! En så´n här tidningsrecension gör jag inte om. Alldeles för jobbigt. I bästa fall kan jag referera till någon enstaka artikel.

Höstpromenad

Från min höstpromenad kom jag inte hem med bara bilder på gula löv utan hittade även andra höstmotiv. Den här bryggan, som tappar en planka per år, har förekommit ofta i bloggen. Den är  tacksam som förgrund i en landskapsbild.

 

Höstbilder kan man ta ganska länge, eftersom olika träd skrudar sig i sina färgdräkter vid olika tider  och bär dom länge medan vissa har mera bråttom än andra att ”strippa” tills dom är nakna.

Men allt var inte död och förruttnelse. Några svampar tog sista chansen att visa upp sig innan snön skulle falla. (den kom 2 dagar senare)

 

Förberedelser

Hösten är egentligen inget annat än naturens sätt att förbereda sig inför vintern. Klorofyllproduktionen avstannar och det gröna i bladen försvinner. De vissnar och ramlar av.

Den här bilderna har jag gjort lite kontrastrikare så att lönnlöven sticker ut bättre likväl löven på marken resp. de som låg i en vattenpöl.

Dom som bodde i holken har flyttat till varmare trakter för länge sedan och alla de små stackarna har också flyttat till värmen längre in i stacken.

Slånbären håller sig kvar på grenen men vildapeln har gjort sig av med all frukt. Även kardvädden kommer att sprida sina frön senare

över snötäcket liksom kaveldunen låter sina frön flyga med vinden 

Nästan hemma igen en sista bild på lönnlöven

Höst 2012

Äntligen en dag utan regn. Även solen behagade titta fram ibland. Skulle det bli några höstbilder i år också, skulle det bli nu. Behövde inte ta dom i lönndom J utan lönn och andra gula löv fanns runtom och försökte tävla med den blekgula solen bakom molnslöjorna.

Förra årets höstbilder, som jag tog på dagen när – klicka här – blev dock inte identiska trots att jag tog samma promenad. Trodde inte ens att hitta några nya höstbilder efter åratal av höstutflykter med kameran. Men kom ändå hem med cirka 30 bilder.

Men det var först när solen bröt fram som de riktiga höstfärgerna kunde komma till sin rätt

Man kan bara inte låta bli att ta höstbilder. Det sker ju en dramatisk förändring i naturen  på kort tid som man inte vill missa.

Broar

Att fotografera broar har länge varit ett specialintresse. Dessa smäckra byggnadsverk som förbinder den ena sidan  med den andra. Gammal eller ny ingenjörskonst. Broar har även ett starkt symbolvärde som t.ex. broar mellan folken. Den gamla bron i Mostar över floden Neretva  lockade mig faktiskt att göra en resa till Jugoslavien på 60-talet. Badade under bron och tittade upp mot det höga valvet varifrån modiga män hoppade ner i floden som på sommaren  inte förde mycket vatten. När denna vackra bro förstördes under kriget, grät jag en skvätt. (i ett TV-program senare fick man följa uppbyggnaden av densamma)

För en tid sedan fick jag ett vackert bildspel med enbart broar. Bilder som jag själv velat sammanställa vilket dock aldrig blev av.

Jag stannade länge vid en bild som liknade bron i Mostar.

 

Det var dock något konstigt med denna bild. Den tycktes sväva i det fria som om den kopierats in i ett landskap. Varifrån kommer vägen och vart går den? Även vägen över bron ser märkligt ut där den tycks vara upphöjd på ena halvan av brospannet. Märkligast är dock den lilla valvet. Som ett fönster. Jag får inte riktigt ihop det med denna konstruktion och syfte.

Bokmärken VI – Göteborg

Häromdagen var jag på jakt efter fler bokmärken. D.v.s. så´nt jag stoppat mellan sidorna i böcker jag läst för länge sedan. Antingen väcker dessa pappersbitar en del minnen eller så blir man överraskad. Så hittade jag detta märkliga vykort i ett av böckerna.

 

Det är en vy från Göteborg som ursprungligen tagits på svart/vit men sedan handkolorerats. Det märkliga är dock att kortet skickats av en helt okänd person från Skara till en Lyydia i Kotka, Finland. Året var 1954. Kortet eller fotot  verkar dock vara äldre efter bilmodellerna att döma vilket kanske även förklarar att bilden kolorerats för hand. Har ingen aning hur kortet kommit i min ägo. Troligen genom ett frimärke som nu saknades på baksidan.

Fel klädsel på fel plats

När jag för ett tag sedan strosade runt på en byggarbetsplats tog jag ett antal bilder som jag visat tidigare här. På ett par av dessa bilder såg arbetsplatsen  rätt ödsligt ut, varför jag bestämde mig för att liva upp sceneriet en aning. Det var dessutom länge sedan  jag skapade ett collage.

 

Nu fick jag genast ett bättre perspektiv på jordhögen i bakgrunden och lastpallarna bredvid  skönheten. Jag tror inte heller att byggjobbarna har något emot lite kvinnlig fägring på en annars så trist arbetsmiljö.

Miljöfarligt

Det här inlägget handlar om sortering och hantering av våra sopor. Det kan man ha en del synpunkter på. Som alla miljömedvetna medborgare sorterar vi papper, glas och ölburkar. Dessutom går allt organiskt material till kompostering. Ytterligare sortering kan göras i dom boxar som kommunen delat ut till hushållen. I den röda ska allt el-avfall slängas. D.v.s. elektriskt och elektroniskt material typ glödlampor, batterier, sladdar eller kretskort. En annan box  i samma storlek, men grå, är till för metallskrot. Rymmer knappt en avdankad stekpanna. När boxarna är fulla, kan man beställa hämtning en viss dag i veckan och då ställa boxarna vid tomtgränsen. Detta gäller dock inte för grovsopor som ska placeras vid platsen för sopkärlen och hämtas ytterligare en annan veckodag som inte heller den sammanfaller med den  vanliga sophämtningsdagen varje vecka. När vi hade fått boxarna, ville jag testa hur det hela var tänkt att fungera. Den fulla el-boxen stod vid vägen bredvid brevlådan på utsatt tid och en stor lastbil kom och hämtade den lilla röda plastlådan. Sopbilarna hämtade ju inte längre vid tomtgränsen med hänvisning till olycksriskerna, men en lastbil gick tydligen bra. Den hämtade den enda boxen i hela samfälligheten på 50 fastigheter. Jag har inte heller någon gång sedan denna typ av hämtning infördes, sett några boxar utmed vägarna. Effekten av den tilltänkta samordningen uteblev. Nu kör var och en till återvinningscentralen  i stället  och sprider  mer miljöfarligt än vad  som var tänkt att samla in. Från ansvarig på kommunen fick jag veta att man tömmer boxarna och ställer tillbaka den tomma. Detta borde innebära att någon senare sorterar innehållet. Glödlampor på ett ställe och batterier på ett annat.

 

När nu denna hantering blivit en flop, slipper åvc (återvinningscentralen) hämta resp. sortera dessa sopor, men kan samtidigt hävda att man  har ett heltäckande miljöansvar.

Men som vanligt är det den enskilde medborgaren som får dra det tyngsta lasset. Tusentals invånare får bekosta bensin till åvc, ödsla tid med att springa mellan olika sorteringsstationer så att rätt sak kan återvinnas, brännas eller förstöras. Bara att tömma boxarnas innehåll innebär en del spring. Ska man dessutom göra sig av med annat miljöfartligt avfall måste man först ha gått en grundkurs i kemi.

 

Vid denna station ska det verkligen finsorteras. För alla dessa backar där olika miljöfarliga saker ska hamna, finns detaljerade anvisningar vad som skall hamna i vilken back eller tunna.

 

När man kanske har stått  där ett antal minuter och  bara läst igenom alla skyltar  är man ännu mera villrådig. Ska man leta rätt på någon för att fråga? Eller ska man bara deponera där man tror sig  att burken eller flaskan ska placeras?

 

Frånsett att hela hanteringen är betyngande för konsumenten borde slit-och-släng-mentaliteten minska till att börja med och  producenterna ta ett betydligt större ansvar och större andel av kostnaden. Som det nu har blivit, lägger vi många arbetstimmar om året på all sortering och omhändertagandet. Dessutom har vi gjort det lättare för dom som  tidigare kallades sopgubbar men troligen har en mycket finare titel idag. Detta innebar stora rationaliseringsvinster utan att vi fått kompensation för detta. Tvärtom har man höjt soptaxan

För många år sedan läste jag om en alternativ pappersinsamling i (Jönkping?) där en gubbe med häst och vagn á la Albert och Herbert hämtade tidningar och annat.. Till ungarnas förtjusning som aldrig tidigare sett en häst. Och så dessutom miljövänligt. Inga avgaser men hästskit till rabatten i stället.

Kyrkan mitt i byn II

Uttrycket stämmer faktiskt inte alltid. I trakten häromkring finns både Spånga kyrka och Barkaby kyrka som ligger långt ifrån tätbebyggelsen. Tidigare inlägg läs här . Strindberg beskrev i någon av hans romaner en färd med släde från Stockholm till Spånga kyrka som om det vore ett helt äventyr. Båda kyrkorna ligger utmed landsvägen, dåtidens vägkyrkor?

I vår lilla by däremot har man uppfört en ny kyrka som ligger mitt i smeten.

 

En kyrka är en kyrka, är en kyrka när den ser ut som en kyrka. Jag bryr mig inte om att byggnaden ska vara Guds tempel. För mig är gamla kyrkor fantastiska byggnadsverk. Domen i Köln, Mariakyrkan i Rostock eller  La Sagrada Familia i Barcelona för att bara nämna några. Men kolossen som man smällt upp här i närheten blev en skamfläck för hela centrumet. Man kommer att tänka på en hög silo på den  amerikanska western. Intrycket förstärks dessutom genom det väl tilltagna  torgutrymmet framför kyrkan. Jag har försökt att dölja fulheten genom några blommor i en plantering. Nu ska dock hela torget efter bara några år rivas och ge plats åt ny bebyggelse. Man får väl hoppas att mastodontkyrkan blir mindre synlig och smälter in bättre i den nya omgivningen.

PS. interiören ger dock en del infalls- resp. fotovinklar som ni kan läsa här i ett tidigare  inlägg där jag tydligen använde mig av samma rubrik.  

Äta ute

Vid några få tillfällen,  som t.ex. bemärkelsedagar, händer det att man äter ute på restaurang. Maten som  serveras där skall ju vara något utöver det vanliga och åtminstone motsvara priset man betalar. Oftast blir jag dock besviken och föredrar hellre valig husmanskost som jag själv lagar till efter traditionell smak. Som dessutom då bara kostar en tiondel. Men jag hade hört talas om billig och bra mat som man serverar hos IKEA. Jag passade därför på att följa med förra veckan  för att om inte annat återuppleva vanlig lunchrumsatmosfär och vanlig husmanskost.

 

Redan att ställa sig i (en lång) kö tilltalade mig mer än att bli serverad av överambitiös  serveringspersonal på en restaurang. Som  ideligen avbröt ätandet med att fråga om man hade det bra och om maten smakade.(vad fanken svarar man på sån´t?)  

Barnbarnet tog köttbullar för under 30:- portionen och  min spätta med rem-sås var inte heller mycket dyrare. Dessutom upptäckte jag  till min stora förvåning att man kunde få vin till maten. Det fick bli en liten flaska vitt till fisken. Trots hundratals gäster – det var lunchtid – flöt det på  bra i kön och kassorna. Vi hittade en fönsterplats bredvid barnavdelningen.

 

Trots lokalens storlek och mängden lunchgäster  kunde man ändå sitta i en  relativt lugn miljö med lagom sorl av röster och matslammer.