Att åskådliggöra ålderns höst så här i hösttider. Så här tedde det sig när man var ung och grön
Men alltefter smyger sig åldern på och i dess följe tidens tand. Ett och annat börjar blekna.
Allt det gröna har ersatts av det bruna som i denna allegori får symbolisera erfarenhet och visdom i stället för spänst och energi. Det lilla bladet kan kanske tänkas som en metafor för barn och barnbarn trots att det borde ha haft en annan färg.
Man blir bara äldre och äldre. Gammal och skrynklig. Njuter av höstsolens svaga värme om inte annat.
Fler bilder vill jag inte ta. Känns bara deprimerande. Men tanken på ett mjukt snötäcke och ett nytt spirande liv därefter, skulle kännas trösterikt. Men det gäller nog bara för funkian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar