Nu var man där igen med att skriva rubrik på engelska. Men orden önskedröm eller sanndröm tycks inte vara fullt adekvata för det jag upplevt. Till att börja med var det en riktig dröm.En som händer när man sover på natten. Väldigt intensivt med starka reaktioner. Det var för flera veckor sedan varför jag har glömt en del av händelseförloppet. Drömmen om att någon gång åter kunna cykla igen efter min knäskada har ju legat latent i det undermedvetna och spelades nu upp i den nattliga drömmen. En kvinnlig släkting hjälpte mig att hålla i cykeln när jag skulle försöka trampa runt pedalerna. Jag lyckades med det och cyklade iväg en bit. Jag blev så överlycklig att jag fick krama om tjejen och glädjetårarna bara forsade fram. Som alltid vid starka reaktioner, vaknade jag. (ögat var dock torrt)
Efter denna dröm insåg jag dock att jag ännu inte var mogen att sätta mig på en cykel. Jag kunde ännu inte böja knäet i 110 grader vilket skulle behövas för att cykla. Med stor möda klarade jag lite mer än en rät vinkel. Vilket min arbetsterapeut även konstaterade vid gårdagens besök på sjukhusets rehab-avd. Vi skulle dock testa vad knäet kunde klara av nu drygt ett halvår efter operationen. Bland alla apparater i gymnastiksalen testade vi press, löpning, balans och i första hand att sätta sig på en motionscykel. Till min stora förvåning kunde jag veva runt pedalerna utan större ansträngning. Det kom förvisso inte några glädjetårar eller att jag kramade om henne som hjälpt mig denna gången utanför drömmen, men glädjen kändes likväl i bröstet. Även om det bara var på en motionscykel och på plant golv. Nu skulle den nyvunna färdigheten testas i verkligheten. Jag pumpade upp däcken på min cykel som har stått oanvänd i flera månader, satt mig på den och trampade iväg som förr i världen. Nästan. Visst kände jag av knäskadan. Men det glömde man ju i glädjeruset
Denna lilla ventil får symbolisera en stor händelse. För att kunna cykla och komma runt i omgivningen, det är stort för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar