Inte nog med att automatiken i min lilla digitalkamera inte alltid vill fokusera, så råkade jag själv ut för samma fenomen häromdagen. Mitt i skogen vid en nästan osynlig stig fick jag syn på något märkligt som inte borde finnas där bland träd och ormbunkar.
Definitivt inte något som lyser med intensiv orangeröd färg. En böjd, krokig sak i plast ska inte heller stå en meter upp bland växtligheten. Blicken fokuserade en bit längre ner eftersom jag inte kunde få rätsida på vad som ”planterats” där i skogen.
Trots att blicken fäste på den runda tingesten inunder, fick jag ingen ordning på föremålet. Tvärtom, så blev intrycket ännu virrigare. Det runda liknade på håll en nummerskiva från en gammal telefon. Men det var definitivt ingen telefon. Men någon maskindel borde det vara. Kunde vara vad som helst. Eller? Först när blicken vandrade längre ner blev det uppenbart vad saken föreställde. Jag har själv en sådan hemma. Men eftersom den egna inte ser ut som den jag hade framför mig, tog det några sekunder att forma bilden av en häcksax i mitt huvud.
Kanske inte så konstigt att det tog några sekunder att identifiera föremålet. Vem förväntar sig en häcksax i skogen som står i stram givakt utmed en stig? Hade jag dessutom fokuserat på helheten direkt hade det gått enklare. Den oranga färgen hade dock dragit till sig min blick först och då fokuserade jag ögon och tanke på detta. Det var som att inte kunna se skogen för alla träden enligt ordspråket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar