Emellanåt händer det att vi får en ny besökare till vår trädgård. Nu senast har en förgätmigej slagit sig ner i slänten. Om det är bara tillfälligt eller om den kommer att stanna där permanent får jag se nästa år. Det är ingen framodlad hybrid utan en vanlig vildvuxen blomma som nästan betraktas som ett ogräs med små intetsägande blå blommor. Men i närbild är dom rätt snygga.
Det är inte så ofta några invandrare slår sig till ro om man undantar maskrosor. I år dock ovanligt många blåsippor och gullvivor. Annars så har jag själv hämtat växter som funnits mer eller mindre förvildade på gamla ödetomter. Räddat dom åt eftervärlden om man säger så
Eller vad sägs om vår ståtliga gullregn som jag hämtade i skogen för 25 år sedan? 30 cm hög.
Flera av våra sukulenter hittade jag i en bergskreva i närheten och några år har jag fått spindelvävstaklöken att blomma här hemma.
Störtsta ”räddningsaktionen” var när jag grävde upp en pion på en tomt som skulle bebyggas. Den stod där entrén till denna byggnad finns nu. Hade ingen aning om hur djupa rötter den hade. Skulle behövt en mindre grävskopa. Men trots kapade rötter tog den sig hemma och vi har fått njuta av de röda blommorna varje år.
På liknande sätt har andra blommor hamnat i vår trädgård. Andra har jag fått från vänner och bekanta, bytt med grannarna och endast ett fåtal är köpta. En del i fröpåse. På så vis har inte mindre än 97 blommande växter funnits i vår trädgård genom åren. Några har dött eller tagits bort men 90 % av alla perenner finns kvar och kommer igen år efter år. Däribland många självsådda eller att man tagit hand om fröna. En blomsterträdgård behöver inte kosta mycket. Speciellt om dom kommer som invandrare. Förgätmigejen enl. ovan är nu nr 98.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar