I maj hade jag ett larvigt inlägg och här kommer det ett till. För ett tag sedan såg jag åter en tjock larv som kröp över cykelvägen. Även om det inte går i racerfart, är den släta asfalten tydligen rena racerbanan för larver.
En liten bit därifrån hade myror sin hemvist i en spricka i asfalten. Bevingade varelser
(inte ord J) kröp fram ur underjorden. Det var dags att svärma.
Jag hade hört talas om och även själv iakttagit att myrorna, som håller till på olika platser, svärmar samtidigt. Jag tittade därför efter hemma kring olika myrkolonier. Men där pågick det inte något svärmeri. De kanske var av en annan ras.
Från asfaltdjungel till den riktiga skogen. På en stor, kullfallen tall, som legat där i åratal, lossade jag en bit av barken. Längst in hittade jag en tjock, mörkbrun larv.
Jag hade för mig att det finns barkborrar och kollade upp det hemma. Mycket riktigt finns det en granbarkborre och den liknade den jag hade sett. Det var bara det att den jag hade hittat fanns under barken på en tall. Förvisso finns även en tallbarkborre. Men den är vit och mindre. Kanske är dom inte så kräsna utan tycker att bark är bark även om det barkar åt skogen. J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar