Var ute igår i det fina höstvädret och plockade trattkantareller. På det vanliga stället hittade jag ingenting, på det nästa ingenting heller och på det tredje hade någon kommit före. Lite modfälld begav jag mig till en annan skog där jag till slut hittade och kunde plocka flera liter. En del märkliga svampar kunde jag också fotografera vilka jag kanske visar vid ett senare tillfälle. Ofta, när jag ska anträda hemfärden, hittar man något eller att något ovanligt händer. Som om någon vill hålla mig kvar i skogen. Antingen hittar man ett jättefint blåbärsställe vilket man bara inte kan gå förbi. Eller man hittar en massa kantareller. Det kan dyka upp en hare eller ett rådjur. Så hände något även igår.
Var nästan framme vid parkerinsplatsen när jag upptäckte en svart, krokig pinne på vägen. Det var dock inte trä utan en orm som låg där stilla några meter framför mina fötter. Den rörde sig inte från fläcken och jag misstänkte att den blivit överkörd av en bil. Tog dock fram kameran ur bakfickan för att ta en bild. Den var dock inte död utan började ringla iväg. Kopplade snabbt in videofunktionen på kameran och följde ormens väg över vägen så att säga. Uppe på backkrönet kom en bil. Jag var nu mitt på vägen och tänkte inte flytta på mig. En ringlande orm ser man inte varje dag. Som jag dessutom fått framför objektivet. Och inte vilken orm som helst – en livs levande huggorm! Minns inte när jag såg en huggorm senast. Måste ha varit någon gång i barndomen, tror jag. Dessutom att hitta en sådan nu, så här sent på året! Med några spasmiska knyck nådde den vägkanten och försvann nerför en slänt. Jag släppte då fram bilen och när jag sedan skulle filma den igen, kunde jag inte upptäcka den längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar